Tongariro Crossing
Soder om Lake Taupo ligger det en nationalpark och nagra hoga, magnifika berg. Har gar en vandringsled som heter Tongariro Crossing.
Pa en hemsida om denna vandring kan man lasa
Tongariro Alpine Crossing a world-renowned trek. (Rated as the best one day trek in New Zealand and listed by many in the top 10 day treks in the world) Many who complete the 18.5 kilometre journey will tell you the climbs can be steep and the weather can be unpredictable.
och
It's a challenge, an adventure, an unforgettable experience.
Jaklar vad ratt dom har!
Vi akte med en buss till starten klockan 07:00 pa morgonen. Ca 07:30 borgade vi vandra. Klockan 14:30 var vi sedan, helt utmattade med valdigt glada, pa parkeringen dar bussen skulle hamta upp oss. Det tog alltsa 7 timmar totalt att ga denna vandring pa 18.5 kilometer.
Nar vi bestamde oss att ga denna vandring kunde vi inte forsta hur det kan ta 8 timmar (de sa att det tar 8 timmar men vi gick pa 7) att ta sig 18.5 kilometer. Tva mil. Det ar ju inte sa langt tankte vi. Nej, inte sa langt kanske, men brant!
Forsta timmen var naturen vackert gron och brun med fantastiska stenar och sma vattenforsar. Andra timmen bestod ENBART av trappor. Lungorna fick veta att de fungerade i alla fall. Ju langre upp man kom blev utsikten vackrare och vackrare, tills vi plotslugt befann oss uppe i molnen. Snacka om att engelsmannen vi prtatade med nagra veckor innan hade ratt, jag citerar; "It fells like walking through bloody Mordor". Och inte sa konstigt heller, det mesta av det som utspelar sig i Mordor i Sagan om Ringen - filmerna ar inspelade i just denna park, precis dar man kan vandra.
Tredje timmen var garanterat den varsta. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om en sa stark vind! Hogsta punkten pa denna vandring ar 1900 meter over havet, darav de starka vindarna och de otroligt branta backarna. Pa vissa stallen fick man lov att verkligen klattra pa vaggarna som bestod av stenar och klippor. Backarna var sa branta och vinden sa stark att det inte var langt ifran att vi gav upp. Manga gjorde det, men nej, vi kampade pa. En sak som gjorde det ytterligare mer knepigt ar att stigen ar valdigt, valdigt smal pa manga stallen, och racken finns inte. Kikar man over kanten ser man inte botten, bara klipporna langs med vaggen.
Snacka om att vi var glada och helt slut nar vi kom upp till hogsta punkten for att sedan kunna ga NERFOR istallet for UPPFOR. Men bara for att man gar nerfor betyder det inte att det ar enkelt. Nej, forsta nerforsbackarna bestod av 1-1.5 decimeter djupt sand/grus som man gick/gled/akte/druttade/ramlade ner for :P
Sen bestod vagen av ytterligare Mordor-terrang och vackra syner. Man kan inte beskriva hur det sag ut, sa jag ska fixa bilderna antingen har eller pa Facebook.
Det var hur som helst en helt galet bra upplevelse att ga denna vandring, trots att jag uppe pa topparna skrek till Erik for att overrosta vinden; "Det har ar fan inte ens kul langre..!". Men nar man ser tillbaka pa det var det skitfrant! Ett MASTE om man ar i Nya Zeeland. Och antagligen inte alls lika jobbigt om vadret ar soligt och fint, men vem vill att allt ska vara enkelt? ;P Nej, tacka vet jag orkanvindar, kyla och UPPFORSBACKAR!
